eDNA ger fakta om vattenkraftens effekter på biologisk mångfald

Inventeringen har utförts av NIRAS på uppdrag av Fortum Sverige. Arbetet är en del i Sveriges arbete med grön infrastruktur och innebär att det nu finns utmärkta underlag för att bedöma lämpliga åtgärder i sjön.

Vid inventeringen hittades rad arter som inte upptäckts med traditionella metoder. Till exempel identifierades braxen, småspigg, sarv, löja, stäm och stensimpa både i vattendragen och i sjön, samt id i vattnen nedanför kraftverksdammen.

Av undersökningen framkom att stensimpan är mycket vanlig i området. Räknat på antalet arter har Spjutmosjön behållit nästan hela sin fiskfauna, trots det absoluta fiskvandringshindret Spjutmo kraftverk som isolerat sjön från nedströms liggande Österdalälven och Siljan. Havsvandrande lax och ål har dock utrotats permanent från området på grund av dammar i vattensystemet. Om inte vandringssituationen för fisk blir betydligt bättre nedströms kraftverket kan inte lax och ål återetablera sig i området oavsett vilka beslut som tas i Spjutmo.

Under inventeringen hittade vi sammanlagt 20 fiskarter i området, jämfört med 10 arter baserat på sammanslagna historiska elfisken över 28 år. I riksinventeringen från 1996, baserad på intervjuer, rapporterades 10 verifierade och 2 troligtvis försvunna (ål och ruda) arter i Spjutmosjön där eDNA detekterade 19 arter.

eDNA-analys har stor potential att användas som effektivt icke-destruktivt verktyg för inventering av förkomst av olika fiskart över stora geografiska områden på kortast möjliga tid. Vidare är metoden känslig nog för att kunna upptäcka arter som är nyetablerade, sällsynta eller som ofta missas i traditionella provfisken. Eftersom informationen om fiskartsammansättning vid kraftverk är av stor betydelse som underlag för åtgärdsbeslut föreslår vi eDNA som en lämplig inventeringsmetod.